Allt funkar hur ta som helst med Lazy. Jag älskar att ha hund! Ja det är mycket jobb men så värt det. Sen kanske jag inte kommer tycka att det är superkul att gå ut i ösregn eller snöstorm, men vilken hundägare gör det? Och vilken kattägare tycker att det är roligt att tömma kattlådan? Vilken förälder tycker att det är underbart när bebisen har kolik i 2 mån? Vilken hästägare älskar att mocka vaaaaaaarje dag? Listan kan göras lång. Jag har längtat efter hund sedan jag var liten. ÄNTLIGEN!!!!!!! Men nu har det ju bara gått några dagar än så länge så jag ska väl inte säga för mycket. Men jag känner mig hel.

Jag har inte skrivit så mycket om hur den här sommaren egentligen varit här på bloggen. Vet inte hur mycket jag tagit upp om mitt jobb sedan allt började gå utför? Kan skriva så mycket som att så gott som allt är under all kritik. Jag vet mycket väl att sånt här inte bör skrivas ut på nätet men jag kan inte låta bli. Vissa dagar vill jag springa därifrån gråtandes. Planerna den här sommaren var att jobba extra på ett café och vara ledig mycket. Trodde jag ja... Jag jobbar i princip varje dag och har absolut inget att säga till om. Ofta har jag till och med känt mig kränkt. kan tillägga att alla i personalen är supergulliga och det hemska beteendet är det en viss högre uppsatt person som står för. Nu är det bara två veckor kvar som är ganska lugna och jag börjar se ljuset i tunneln. Imorgon jobbar jag mitt sista 8-timmarspass sen har jag mest 4-timmarpass kvar. Den här veckan som kommer är jag dessutom ledig i två dagar. Den sista augusti gör jag min sista dag och jag ber för att tiden ska gå fort!

Nej, nu är det dags att sova. Jobbar 8-16 imorgon.......

Imorgon flyttar Lazy hit! Det har gått väldigt fort men det känns hur bra som helst. Snart har jag hund. Snart är jag hund"ägare". Jag har längtat efter det här så länge jag kan minnas!

Ibland skräms jag av att livet känns så perfekt. Jag har världens finaste sambo, två goa katter, vi bor i ett perfekt litet hus, jag har tillgång till en superfin häst bara några hundra meter hemifrån hur ofta jag vill helt gratis och nu kommer jag dessutom äntligen ha hund på heltid. Även det så gott som helt gratis.

Snart borde väl den här turen vända? När kommer smällen? En smäll fick vi när lilla M gick bort. Saknar henne varje dag. När kommer nästa smäll?

Idag är jag lite extra lycklig. Jag har jobbat och vi har passat Lazy. När Lazys matte kom och hämtade honom nämnde hon att hon har funderat på att låna ut Lazy till någon en tid pga att Hugo kräver så mycket och Lazy hamnar i skymundan.

Efter en stunds tänkande så insåg jag att det vore helt perfekt för oss att låna Lazy i ett år. Jag skickade iväg ett meddelande till Linnea och hon var väldigt positiv. Så nu kanske vi har hund på heltid snart!!!! Som jag har längtat!!!! Jag ska försöka att inte ta ut för mycket innan något är bestämt bara, men det är svårt då jag drömt om en hund så länge jag kan minnas. Lazy är dessutom perfekt. Han är lagom stor, lugn, väldigt lydig och otroligt lätt på alla sätt och vis.

I natt kommer jag sova gott!

Livet rullar på i sin ordning. Jag läste nyss igenom de senaste inläggen och skrivit och mina tankar hamnade hos lilla Molly. Ungefär 3 veckor har gått sedan hon försvann. Det är inte lika jobbigt längre men det gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på henne. Det är tomt här hemma och det kommer alltid vara någon som fattas.

Dagarna rullar på och jag spenderar den mesta tiden på jobbet eller i stallet. Jobbet är kaos, hatar det och trivs inte alls längre. Vill inte skriva mer här dock. Nu är det bara 13 pass kvar sen är jag fri!

T är hemma och jag kunde inte vara lyckligare.

Det har varit ett par riktigt mörka dagar. Tårarna har runnit och jag tror inte att jag erkänt för mig själv att lillsnuttan är borta. Även fast jag vet att det inte kommer hända så hoppas jag att hon ska sitta där ute nästa gång jag tittar. Mitt lilla, lilla hjärta. Det är otroligt tomt här hemma.

Imorgon kommer T hem. Tror allt kommer kännas lättare när han är hemma igen. Idag har jag lyckats hålla tårarna borta men tankarna vandrar iväg ofta.

När T kommer hem är det dags för lite rutiner i vardagen igen. Jag längtar efter lagad mat, vecko-handling, planering och ordning och reda. Imorgon ska jag åka och handla frukost på fm sedan är det storstäderna som gäller innan det är dags att hämta T i Dalarna på em.

De som känner mig vet att mina katter är mitt allt. Mina älskade, fina katter. Jag ser dem som min familj. De är inte bara katter de är tre individer med olika personligheter och olika lukter.

Det senaste tillskottet är Molly. Ett impulsköp vi gjorde bara sådär. En kväll såg vi en kattunge på blocket och bestämde att om hon var kvar så åker vi och köper henne. Hon var kvar och ett par timmar senare hade vi hämtat henne. Det här var för lite mindre än ett år sedan.

Molly och Pripps (vår ett år äldre hankatt) fann varandra direkt och Pripps tog över mammarollen. Sedan gjorde de allt tillsammans, sov, lekte, gick på lådan och åt. Molly och Isa (vår första katt) kom inte lika bra överens men de lärde sig leva med varandra.

Igår (tisdag) var jag i stallet på förmiddagen. När jag kom hem mötte Molly mig på parkeringen som hon nästan allt gör. När hon ser en lägger hon sig ner och rullar och stryker sig sen springer hon runt benen så man snubblar över henne hela vägen till dörren. Hon la sig på ena ryggkudden på soffan och sov en stund. Jag tittade på henne några gånger och tänkte på hur söt hon var. Kliade henne lite och fortsatte titta på tv. Efter en stund gick hon ut igen.

Ca två timmar senare ringer min mobilt. Det var dolt nummer så tänkte inte svara först, men gjorde det i alla fall. Det var en kvinna från polisens hittegodsavdelning som berättade att de fått in en katt som enligt ID-märkningen är min. Katten hade blivit påkörd av en bil och inte överlevt. Katten var min lilla, fina, älskade Molly.

Nu är det tomt här hemma. Jag har två fina katter men mitt lilla hjärta är borta. Många tycker kanske att en liten katt inte är mycket att bli ledsen över men för mig var hon inte bara en katt. Hon var en liten tjej som sovit bredvid mig nästan varje natt och som mitt liv har kretsat runt sedan hon flyttade hit. Jag har gråtit mer än på länge och dessa timmar har varit bland de värsta i mitt liv.

Min fina, älskade Molly. Vill inte inse att du är borta. Så fort jag hör något ute hoppas jag att du ska hoppa upp i fönstret.

[Bild]

Mitt lilla hjärta

Tiden går och snart är det fredag! Alltså så är det inte så långt kvar tills T kommer hem.

I fredags red jag barbacka vilket jag snabbt fick ångra då J blev rädd för en hund och jag någon hundradels sekund senare låg på marken. Lite skakis gick vi tillbaka till stallet, fixade det sista, åkte hem och ringde mamma och grät lite innan jag sedan somnade på soffan ett par timmar. Vaknade och hade riktigt ont i ryggen. Ringde 1177 och spenderade sedan kvällen på sjukhuset. De kunde inte se något på röntgen och konstaterade att jag "bara" hade ont. Idag är jag äntligen lite bättre och kan resa mig ur soffan och gå som vanligt utan huggande smärta i svanken.

Jag har alltså varit ledig i några dagar. Har spenderat den mesta tiden hos mamma och lekt med lillebror. Han ger så mycket energi älskade lilla lillebror.

Idag stod dressyrtävling i Hofors på schemat och jag agerade hästskötare/fotograf. Alltid lika kul att komma ut och titta på hästar tycker jag.

Imorgon har jag Irene-träning. Har verkligen sett fram emot det! Ska passa Challe också så han får följa med och titta.

Jag känner mig lite hängig. Har lite ont i halsen och känner mig febrig. Nu ska jag krypa ner i sängen och ringa till T. Längtar efter det samtalet hela dagarna!

Det har funkat ganska bra att vara gräsänka men efter helgen har det varit riktigt tufft. Kvällarna är jobbigast, jag känner mig så ensam. En vecka åt gången funkar men nu kommer vi inte ses förrän nästa fredag. Tiden går sakta och jag känner mig nere. Det är inte lätt när man är van vid att spendera den största delen av dygnet tillsammans med någon.

Om man ska försöka se något positivt hur det här så uppskattar man sin andra halva på ett helt annat sätt när man är ifrån varandra och inget slår känslan när man ses igen.


Nu är det sovdags. Var tvungen att skriva av mig lite.

Vad skulle jag göra utan våra älskade katter? Tänk att de kan ta så stor plats i hjärtat. Prippe ser till att husses sida av sängen inte är tom.